onsdag 7 oktober 2009

Tid & "prat-dyslexi"

Måndag 2009-10-05
En iakttagelse och något jag nu har fått uppleva ett antal gånger, är att i Uganda så är inte tid ett lika ”viktigt” begrepp, jag börjar tro att det inte finns något land där man är lika nitisk med tid som i Sverige. När det händer något t ex bröllop eller en high school musikal, då är det ”all in” som gäller. Allt är lite för långt, mät med mitt svenska tålamod, nästa gång jag ska på ett event kommer jag att ta med mig matsäck. Den senaste upplevelsen i raden (som var lite för lång), var en konsert som vi var på i söndags. En av översättarna, Chris, bjöd med oss på. För att ge en bättre bild av hur ”lång(sam)” kvällen var förklarar jag den här i detalj, med risk för att för bli långtråkig. Först skulle vi träffa Chris kl. 18:00 på hans jobb, när vi kom dit (10 minuter tidiga så klart) så visade det sig att han inte var klar ännu så vi väntade först en timme på fotolabbet där han jobbar, sedan gick vi till där konsert var, köpte biljetter, gick och satt oss, väntade två timmar till på att konserten skulle börja, Klockan halv tio ungefär började konserten, sedan höll den på i minst 5 timmar vilket, gick hem vid ett-tiden och då hade inte ens det ”höjdpunkten” spelat ännu. Men hur som helst var det bra musik, en blandning mellan ragga, reagge, reggaeton och hiphop, eller nåt, har köpt två skivor. Tyvärr så spelas samma låtar över allt, känns som om det bara finns tre olika låtar så jag börjar bli lite smått trött på dem =).

Annars är det vardagslunk. Minaret-killen håller låda tre till fem gånger per dag, vi spelar hacky-sack i trädgården varannan kväll.

Har drabbats lite lätt av den ”akademiska sjukan”. Svårt att koppla bort skolan och i de mest vardagliga samtal vävs ”akademiska” ord och uttryck in. Väggen i matsalen (vi har faktiskt en matsal) är pryd med citat som innevånarna i huset sagt. Planen är den att vi jul ska det koras två vinnare, den med flest citat och den med bäst (klockrenast/knäppast) citat. För tillfället leder jag. Sara och Maria här ställt diagnosen att jag har ”prat-dyslexi”. Har aldrig varit medveten om att jag hoppar om ord/använder fel ord så ofta (förutom då det handlar om ordspråk). Själv tror jag att jag bara har för snabb koppling mellan hjärna och munnen =)

Det som vi annars roar oss med är att se beta av alla Sex and the City avsnitt…det behövs något med låg nivå av tankeverksamhet när man använder huvudet hela dagarna. Har även hittat ett bra promenadstråk runt Masaka (har börjat våga husets trygga vrår själva).

Vårt hus syns ovanför den stora vita byggnaden, som är hotellet där vi använder poolen. Det är helt underbart att promenera runt. Alla man möter är jättetrevliga och så får man träna sitt Luganda ordförråd.

Det som närmast står på det akademiska schemat nu är att vi nästa vecka ska börja samla in data till uppsatserna. Det känns lite nervöst. Ska göra 60 intervjuer på två veckor. Vi har fått varsin översättare och på måndag där det av. Regnkläder (regnperioden kommit gång på allvar nu), ett glatt humör och djungel vrål (att bjuda bönderna på) ska packas ner. Det ska bli kul men det är lite konstigt, på ett etiskt sätt, att jag som student från Sverige tar mig rätten att åka ut och ta bönders tid i anspråk för en uppsats. Det får en verkligen att vilja göra ett bra jobb och producera något som de kan ha användning av. Hoppas verkligen att det blir så i slutändan. Just nu är det lite svårt att se slutprodukten av allt det här =)

3 kommentarer:

  1. Hej på dig!
    Tänkte kommentera detta med det "etiska". Jag har ju jobbat mycket med människor som alla gånger inte mått så bra och då har jag behövt fråga dom om en massa saker som dom kankse aldrig har berättat eller funerat över. Men till min förvåning har dom berättat! Och min slutsats: Männikor vill bli sedda och lyssnade till. om man gör det med respekt, verklig nyfikenhet och empati så är det helt OK. Jag brukar tänka för mig själv, att jag ska lära mig något för varje maänniska och ny berättelse jag möter. Sedan efter samtalet så brukar jag för mig själv fundera på om jag har lärt mig något. Och ofta så är det nog så att jag har lärt mig något om mig själv!
    Lennart & jag har varit ut och plockat ca 2 l Tranbär!
    Lena O

    SvaraRadera
  2. oj då det gick för fort hann inte förhandsgranska så det blev en massa stavfel... :)

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Tycker din koppling mellan hjärna och mun är fantastisk.
    Kram!
    Malin

    SvaraRadera