På vår gata...

Regnperiod har börjat på riktigt nu. Det regna någon timme varje dag och det regnar även inomhus, dripp dropp låter det på matbordet. Men idag kom det en kille som skulle laga hålet i taket, vilket måste vara ganska stort. Det som är bra med denna säsong är att det även innebär att mango säsongen har börjat =)

Det är för tillfället fullrulle utanför vårt hus. Vår granne, the president of Uganda, är på besök i sitt Masaka hus vilket medför att vi har cirka 20-40 militärer som sover i tältet runt dennes hus, vilket medför även utanför vårt hus. Det är ingen liten operation att skydda presidenten de är vanliga tält, mattält, tankbilar, vanliga jeepar, stora lastbilar etc. etc. Allt kamouflage färgat, vad nu de ska göra för nytta när de bor under spotlights från president residenset. Det är lite speciellt att på granne med presidenten, inte varje natt man sover omringade av 40 kalasjnikovs =). Imorgon kanske man ska ta och gå över med lite bullar och presentera sig som seden sig bör när man är ny på gatan.

Försökt fota men var rädd att de skulle bli arga så det här var det bästa jag lyckades med, vill ju inte bli ovän med grannen. Fick föresten se presidenten idag, vilket inte är en självklarhet bara för att man har denne som granne. Detta skede dock inte i närheten av vårt hus utan vi möte hans följe eller karavan av bilar (ca 9 st i olika storlek, medicin bil, mörka bilar, jeppar med militärer etc.) på väg från fältet. Där satt han och vinkade i en av bilarna iförd sin safarihatt. Nu kan man pricka av det och tidigare har vi fått se kungen, går bra med ”kändis-ticklistan” i Uganda =).

Kanske måste skriva om skolan lite i alla fall, då den ändå tar upp 80 % av min vakna tid för tillfället. Har varit ute i fält igen, denna gång gjort fokus grupper, åter igen otroligt intressant. Detta med religion återkommer över allt och väldigt ofta ska möten inledas med bön. I veckan lyckades de inte riktigt med översättning (även om det var väldigt gulligt av dem att försöka på engelska men det var väldigt svårt att hålla sig för skratt). Citat från bönestund ” the father, the son and the holy ghost”. Det är ju en ganska bra översättning egentligen, vad är den stora skillnaden? Det har varit en hel del andra bra citat under veckan och det har varit många sedan vi kom hit. Vi har en vägg i huset där vi sätter upp de bästa citaten och vid jul ska en vinnare koras. Det citatet som leder nu är sagt av en av husets invånare, vet inte om det säger mer om oss eller om de vi träffat =).

Det är otroligt intressant att prata med översättarna och få insikt i hur det är att leva i Uganda. Men det blir en hel del kulturkrockar, eller vad man nu ska kalla det för. Vet inte var jag ska börja, det är oftast underbart underhållande. För det första så är det svårt att bjuda folk på saker och ting. Exempel, bjuder du någon på vatten får du inte tillbaka flaskan, skickar du runt en klase bananer kan du vara säker på att alla tar minst två och några blir utan, lånar någon din penna får du inte tillbaka den. Man måste därför vara väldigt noga med att säga hur många det är tillåtet att ta eller ge ut saker en och en, eller be om att få tillbaka saker. Var jobbigt i början, speciellt när man blev av med vattenflaska under stekande sol eller med sin lunch, men nu är det mest komiskt. Sedan är det här med män, kvinnor och förhållanden, det har varit många intressanta diskussioner om. Anledningen till att män, enligt en av vara översättare, inte tycker om att deras fru ska arbeta för mycket och tjäna sina egna pengar är p.g.a. följande; då köper hon en egen bit land, bygger hus och flyttar, och kommer sedan bara och hälsar på då och då. Hur samme översättare löser detta problem: ”that is way I watch love movies, so I can be perfect and satisfy my girl”. Vad ska man säga…det är bara att le. Men det har varit flera lite mer ”allvarliga” diskussioner om polygami, vilket är ganska vanligt i Uganda och yttrande frihet etc. Men inget med lika bra citat =)

Översättarna = Chris & Wilson
Slutligen, jag har fått massa post i veckan =) Vill bara säga jätte tack! Det är underbart! Nu är det mindre än hälften av tiden kvar, så nu har nog sista chansen att testa postsystemet gått…=)

Stor Kram