En vecka kvar tills jag är tillbaka på svensk mark

Då har den kommit, sista söndagen i Uganda. Känns ledsamt samtidigt som det ska bli jätteroligt att komma hem. Har varit en så otroligt lärorik och upplevelserik höst! Men samtidigt börjar man längta efter vissa bekvämligheter nu, som till exempel, ett snabbt internet och vatten som man kan dricka direkt från kranen. Jag kommer dock att sakna visa saker, tillgången på färsk frukt och grönsaker så som passionsfrukt, ananas och avokado och alla de underbara människorna som vi har lärt känna.

Tänkte först att jag skulle försöka göra en topp lista över vad som varit bäst under hösten men det går inte. Det är helheten som har gjort det så oroligt bra. Har ju inte skrivit på ett inlägg på ett bra tag nu men det beror på att jag har haft lite semester och sedan har det varit en hel del att ta igen eller hinna med efter det. Men det var så skönt att få lite semester och det var otroligt kul att få vissa pappa alla vardagsrutiner i Masaka och sedan resa runt med honom och Maria med flera. Här är en sammanfattning från vår tripp i ”kort form”:
Bussresa, KampalaJinja NairobiArusha

Förutom att rafta hann vi även med att njuta av utsikten över Nilen och dricka lite öl i Jinja.

Utgångspunkten för safarin på Serengeti var Arusha, efter en natt på hotell var det dags för tre nätter i tält på savannen.

Maten var tvången att ätas i bur…
..då vi hade bl.a. följande som grannar.




Detta var underbara dagar, som innehöll massa djur, med de minst positiv händelserna var då en örn snodde min lunch och då vi fastnade med den fyrhjulsdrivna jeepen i en mindre flod (tog dock ”bara” en timme att ta sig lös, tydligen vanlig företeelse då man är på safari), båda dessa händelserna var väldigt spännande =). Sedan bar det av till Zanzibar och det blåaste vatten jag sett.

Vi hann med bland annat med att dyk och njuta av havets alla läckerheter


Nu är det 6 dagar kvar till avfärd. Ses så mycket fram emot att få träffa er alla där hemma!

Stor kram å en släng kyss =)

Ofrivilliga bad i nilen

Daligt internet sa denna gang far de bilder som lyckas laddas upp tala for sig sjalv.

allt ar bara bra, skont med semester, ar pa Zanzibar och imorgon ska det badas mera men denna gangen i indiska oceanen

Pappa har landat

Nu har ornen landat =0)och vi har paborjat var rund resa. Det ska bli sa kul och skont med semester. Vi ska hinna med att aka pa Nilen, see Narobi, safari och vita strander och dykning pa Zanzibar, ibland sa kanns livet latt...Har inte sa mycket tid kvar pa internet sa det blir ett kort inlagg, men pappa har skrivit pa sin resedagbok om nagon vill veta mer, tror den heter farozon

Vi har hunnit med att stanna till pa ekvatorn och undersoka vilket hall vattnet rinner at pa de olika sidorna.

tittat pa kungagravar, i Kampala (storsta grashyddan i varlden)

Maria, Martin o far under en av de basta reklamskyltarna sa har langt...

På vår gata...

Regnperiod har börjat på riktigt nu. Det regna någon timme varje dag och det regnar även inomhus, dripp dropp låter det på matbordet. Men idag kom det en kille som skulle laga hålet i taket, vilket måste vara ganska stort. Det som är bra med denna säsong är att det även innebär att mango säsongen har börjat =)

Det är för tillfället fullrulle utanför vårt hus. Vår granne, the president of Uganda, är på besök i sitt Masaka hus vilket medför att vi har cirka 20-40 militärer som sover i tältet runt dennes hus, vilket medför även utanför vårt hus. Det är ingen liten operation att skydda presidenten de är vanliga tält, mattält, tankbilar, vanliga jeepar, stora lastbilar etc. etc. Allt kamouflage färgat, vad nu de ska göra för nytta när de bor under spotlights från president residenset. Det är lite speciellt att på granne med presidenten, inte varje natt man sover omringade av 40 kalasjnikovs =). Imorgon kanske man ska ta och gå över med lite bullar och presentera sig som seden sig bör när man är ny på gatan.

Försökt fota men var rädd att de skulle bli arga så det här var det bästa jag lyckades med, vill ju inte bli ovän med grannen. Fick föresten se presidenten idag, vilket inte är en självklarhet bara för att man har denne som granne. Detta skede dock inte i närheten av vårt hus utan vi möte hans följe eller karavan av bilar (ca 9 st i olika storlek, medicin bil, mörka bilar, jeppar med militärer etc.) på väg från fältet. Där satt han och vinkade i en av bilarna iförd sin safarihatt. Nu kan man pricka av det och tidigare har vi fått se kungen, går bra med ”kändis-ticklistan” i Uganda =).

Kanske måste skriva om skolan lite i alla fall, då den ändå tar upp 80 % av min vakna tid för tillfället. Har varit ute i fält igen, denna gång gjort fokus grupper, åter igen otroligt intressant. Detta med religion återkommer över allt och väldigt ofta ska möten inledas med bön. I veckan lyckades de inte riktigt med översättning (även om det var väldigt gulligt av dem att försöka på engelska men det var väldigt svårt att hålla sig för skratt). Citat från bönestund ” the father, the son and the holy ghost”. Det är ju en ganska bra översättning egentligen, vad är den stora skillnaden? Det har varit en hel del andra bra citat under veckan och det har varit många sedan vi kom hit. Vi har en vägg i huset där vi sätter upp de bästa citaten och vid jul ska en vinnare koras. Det citatet som leder nu är sagt av en av husets invånare, vet inte om det säger mer om oss eller om de vi träffat =).

Det är otroligt intressant att prata med översättarna och få insikt i hur det är att leva i Uganda. Men det blir en hel del kulturkrockar, eller vad man nu ska kalla det för. Vet inte var jag ska börja, det är oftast underbart underhållande. För det första så är det svårt att bjuda folk på saker och ting. Exempel, bjuder du någon på vatten får du inte tillbaka flaskan, skickar du runt en klase bananer kan du vara säker på att alla tar minst två och några blir utan, lånar någon din penna får du inte tillbaka den. Man måste därför vara väldigt noga med att säga hur många det är tillåtet att ta eller ge ut saker en och en, eller be om att få tillbaka saker. Var jobbigt i början, speciellt när man blev av med vattenflaska under stekande sol eller med sin lunch, men nu är det mest komiskt. Sedan är det här med män, kvinnor och förhållanden, det har varit många intressanta diskussioner om. Anledningen till att män, enligt en av vara översättare, inte tycker om att deras fru ska arbeta för mycket och tjäna sina egna pengar är p.g.a. följande; då köper hon en egen bit land, bygger hus och flyttar, och kommer sedan bara och hälsar på då och då. Hur samme översättare löser detta problem: ”that is way I watch love movies, so I can be perfect and satisfy my girl”. Vad ska man säga…det är bara att le. Men det har varit flera lite mer ”allvarliga” diskussioner om polygami, vilket är ganska vanligt i Uganda och yttrande frihet etc. Men inget med lika bra citat =)

Översättarna = Chris & Wilson
Slutligen, jag har fått massa post i veckan =) Vill bara säga jätte tack! Det är underbart! Nu är det mindre än hälften av tiden kvar, så nu har nog sista chansen att testa postsystemet gått…=)

Stor Kram

En h-vetes vecka följt av en surrealistisk helg

2009-11-01
Söndag kväll och det var länge sedan jag var så trött, har varit en låååång vecka. Haft inlämning i skolan och det var en av de kämpigaste på länge, som tur var hade jag Sara och Maria som stöd. Det är två väldigt bra tjejer, tack ska de ha som står ut =). Lämnade in uppgiften från ett internet café i Kampala klockan sex i fredags kväll och sedan har det varit full fart, vilken helg …

Backgrundsfakta:
De två vanligaste frågorna man får här då man träffar nya människor här är:
- What’s your religion?
- Do you like soccer/fotboll, which team do you support?
På ingen av dessa frågor förväntas det att man kommer att ge ett nekande svar. Religion och fotboll är de viktigaste ingredienserna i människors liv här, det ena tar mer plats för än det andra för vissa men alla har en åsikt. Så, på den första frågan, har jag så här långt försökt förklara att jag inte är troende, vilket ofta brukar sluta med att samtalet blir väldigt långt men ofta väldigt intressant. Det är en blandning av religioner här, de flesta är katoliker men det även muslimer, Jehovas, new borns etc. För några veckor sedan hamnade vi mitt i ett new born ”dop”, det kom och tog över poolen… (brittiska vita missonärer, som mässade och "badande" vuxna ugandier) Förhoppningsvis ska vi hinna med att gå på en gudstjänst, på söndag.

Det som är så intressant, är att alla är så öppna med sin religion och tycker om att prata om det utan att försöka övertyga en om att man måste vara troende (för det mesta i alla fall). Men var egentligen inte religion jag hade tänkte berätta om utan fotboll. Har under helgen insett hur stor del och hur viktigt det är i detta land. Varje helg på alla barer, eller ställen där det finns TV apparater, visas fotboll. Den liga som räknas är Champions league, och man hejar antingen på Arsenal eller Manchester United. Det är väldigt få som inte är intresserade av fotboll, tyvärr finns det inget stöd för den nationella fotbollen. Men det är en annan historia, nu till varför jag började skriva om detta. I fredagskväll, gick vi ut på en av de största klubbarna i Kampala, 4 våningar med minst 5 dansgolv, och runt varje dansgolv fanns det 3-4 tv apparater, alla visandes repriser på fotbolls matcher, från champions league. Det var väldigt underligt, men det var otroligt roligt,vi vann för det mesta över fotbollen (det gick ca 10 killar på varje tjej)och dansade så mycket att det var en kille som kom upp till mig och sa att han tyckte att jag skulle gå på toaletten och torka bort lite svett. =)

Förfest på hotellet, efter bara 3 timmars sömn behöver man en bomba (lägg märke till formen), för att orka med hela kvällen…

Kvällen där på var vi på middag hemma hos den irländska ambassadören, 30 års fest (hans frus syster hade fyllt år och de var på besök) med gratis mat och dricka. Lång historia hur vi hamnade där, men det var väldigt intressant. Om man vill ha ett stort hus, med en ännu större trädgård, pool, en kock, bartender, städerska etc. då ska man antingen bli eller gifta sig med en ambassadör. Otroligt stora kontraster. Jag kände mig lite som kvinnan och betjänten (som visas på nyårsafton), lustigt att vara i en sådan position där man ständigt bli uppassad (och att betjänten/bartendern hade väldigt lurigt leende).


Sedan har vi även hunnit med en hel del shopping …lite frukt och grönt på vägen hem och en hel del annat. Det är tur att pappa kommer ner och kan ta med lite saker hem, det är så svårt att välja mellan alla väskor, örhängen och tyger. Bara 1,5 vecka kvar till pappa kommer, och då ska jag få vara ledig i två veckor. Det ska bli underbart! Men först ska det göras två fokus grupper med bönder och intervjua några politiker. Det är knappt man hinner med …

En underbar vecka i fält

2009-10-24
”Hey Msungu, bye Mzungu”, ytterligare en vecka med dessa ord klingande i mina öron från alla nyfikna barn.

Nu är vi tillbaka i Masaka efter en vecka i fält. Bodde på lyxhotell. Innebörden av lyxhotell i den mindre staden där vi bodde, Lyantonde, var; en stor säng, fräscha rum men inget varmvatten, ingen el (förutom 3 timmar varje kväll då generatorn var igång) och endast hälften av det som stod på menyn i restaurang gick att beställa (detta är dock ganska vanligt och det är inte speciellt besvärligt man vet ju i alla fall att man får ”färsk” mat). Trots alla men, så har det inte påverkat negativt. Det är snarare olustigt att man ens kommenterar det efter att varit ute och pratat med människor som bor i lerhyddor, aldrig någonsin haft tillgång till rent vatten och el och de enda möblerna de har är bastmattor. (Alla vi pratat med hade det inte så men några). Allt jag läst i skollitteraturen senaste året, om hur forskare åker till utvecklingsländer för att bedriva forskning ”om” lokalbefolkningen men endast åker till byar som ligger hyfsat nära civilisationen, stannar där endast över dagen för att sedan åka tillbaka till sitt (lyx)hotell för att äta ordentlig mat, sova i en riktig säng etc. Well that’s me… Vad kan man egentligen säga om det liv dessa människorna som man ”forskar” om lever? Det känns falskt, men då är jag ju fortfarande endast en glad amatörforskare =) Förhoppningsvis kommer det något användbart ut av det hela. Jag tycker trots allt att vi har gjort så gott vi har kunnat med de resurser vi har haft och vi har varit en bra bit ut på landsbygden, även om det absolut går att komma längre bort =). Nedan är en bild på en av ”parkeringarna” då bilen inte kunde köra längre, lägg märke till den (obefintliga) smala vägen som vi kom på. För att sammanfatta; jag har sagt det för och jag kommer att säga det igen ”det är INTE lätt att forska”.

Ibland var det ganska spännande att ta sig fram med bilen. Men vår chaufför, Fred, han är väldigt bra på det han gör och han är dessutom otroligt charmig, tystlåten, men hysterisk kul när han är på humör. Hans dröm är att få komma till Sverige och köra lastbil, han har tydligen vänner som gjort det. Så om någon har några kontakter inom detta område så skulle jag gärna föra dem vidare till Fred (om vilken typ av körkort som krävs etc). Skulle vara kul att hjälpa om man kunde, lite grann. Det dock lite ”tråkigt” att det är så många man träffat här som gärna vill lämna Uganda. Orsaken är att de inte ser en lika ”strålande” framtid här som t ex i Sverige. Svårt att säga något emot det men de ”bra/drivna/drivande” människorna behövs i Uganda (detta skulle kunna bli en lång diskussion (mellan mig och mig) men jag stannar här för den här gången om detta tema). Nedan är delar av vårt lilla team poserandes (från mitt vänster; Maria, Fred, Chis, Ogrievs å ja) samt Fred glädjeskuttandes =) (titta extra på hans bröstficka)


Det har gått väldigt bra med intervjuerna denna vecka. Lärde oss väldigt mycket förra veckan och allt har gått mycket smidigare denna. Våra översättare, Wilson, Chris och Ogrievs har bidragit mycket till att det har gått smidigt. Stötte dock på lite problem i veckan då vi var i ett område där de pratade ett tredje språk så under vissa intervjuer fick vi ha två översättare.

Maria gör sitt bästa för att inte bli ”lost in translation”. Nedan ytterligare ett bevis, ”det är inte lätt att forska”, speciellt inte att skriva i en bil på guppig väg.

För övrigt har det varit kul att umgås mer med våra översättare och lära sig mer om Uganda genom dem dock har det varit några mindre kulturkrokar under de gångna veckorna. Ett samtal som utspelade sig en dag i bilen:
- You are starting to get fat! (sagt med ett leende) (Wilson)
- What do you mean with that? (sagt i förvånad och försvarande tonläge) (Maria/Sophie)
- I mean, you’re portable. (Wilson)
- And what does that mean! (ytterligare förvåning) (Maria)
- Just that you are portable. (Wilson)
- You mean proportional? (Sophie)
- No, portable! (Wilson)
Efter ytterligare diskussion, vilken pågick under de följande dagarna innan innebörden av samtalet var helt klarlagt, så kan jag nu konstatera att det är en komplimang i Uganda i fall någon säger att du börjar bli tjock. Det betyder bara att man ser hälsosam ut och om personen tillägger att man ser portabel ut så betyder det helt enkelt att man är portabel, kort och gott, man är inte för tung för att bli med buren, flyttbar. Men om någon säger att man börjar se tung ut, då är det dags att börja fundera. Det där med matvanor, har inte varit de bästa de senaste veckorna, mest bara pannkakor (chapati), bananer och en och annan majskorv.

Tre Mzungus leker i bananskogen… (..en trilla ner och slog sitt lilla huvud…)

En flicka matar en annan med majs medan översättaren (Wilson) undrar hur gamla är de här människorna egentligen är. Sammanfattning, en väldigt kul och intressant vecka och nästa vecka blir intensiv…puh, inlämning på fredag och fokusgrupper att förberedda för veckan därpå men..
…jag är ju i Uganda!

Glädjeskutt nr 2, =)

Saknar er alla och hoppas att ni njuter av vackra höst färger, mysiga tjocktröjor och varm choklad på pittoreska caféer! (man saknar det man vet att man går miste om ;0)

Ps. Idag tror jag att batterierna i ”minaretkillens” mikrofon höll på att ta slut. Det lät inte bra i alla fall, kunde inte höra vad han sa. Börjar kunna ramsan nu, även om det enda jag förstår är, gud är mäktig, Allah Achba (inte helt säker på den arabiska stavningen). Hur som, hoppas han hinner byta dem innan frukost bönen Ds.

"Vilse" på afrikanska landsbygden in Uganda

2009-10-19
Då var hälften av alla intervjuer med bönderna gjorde, 30 intervjuer på 4 dagar. Det har varit otroligt lärorikt! Jag var mentalt utmattade i fredags.
Det var så otroligt många faktorer som jag inte alls hade haft med i beräkningen som till exempel att det skulle vara väldigt svårt att hitta de bönder som vi vill prata med. Det har varit mycket improvisation och imorgon bär det av igen. Men jag ser framemot det =). Som Lena skrev i en kommentar, man lär sig något om sig själv av alla människor man möter. Det var väldogt speciellt att kliva in i en bondes lerhydda och få sitta på den enda möbeln (en bänk)som fanns medan ende satt på golvet och försökte svara så gott de kunde på våra frågor om varför eller varför inte de praktiserar skogsjordbruk. Det har även varit väldigt lärorikt att använda sig av översättare. Slutsatsen som jag dragit av detta är att om jag, mot alla odds, någon gång i framtiden kommer att forska så kommer jag att innan jag åker göra allt i min makt för att kunna prata språket som de jag behöver intervjua pratar. Det känns som om det är så otroligt mycket information som försvinner i översättningen. Nedan är två av dem, Chris och Wilson, de är väldigt trevliga och det är kul att prata med folk i sin egen ålder och diskutera likheter och olikheter.

Det var otroligt vackert där vi var, dock var det det väldigt torrt. Bönderna som vi intervjuade odlade framför allt bananer. (See bild nedan)Men eftersom de bor nära sjön (sjösystemet)så livnärde sig många på det också
..en blivande fiskare

Som vanligt, var vi något av en turistattraktion, och det blev extra stort pådrag då vi stod och väntade utanför en skolan då barnen slutade för dagen. De verkar tycka det är väldigt kul att bli fotograferade och sedan titta på fotografierna.

Orkar inte skriva så mycket idag =)Kommer kanske igång igen om någon vecka när det har lugnat ner sig lite grann. Tänker på er alla!
Stor Kram

ps. tack för alla kommentarer, det värmer lite extra här i värmen ds.

Tid & "prat-dyslexi"

Måndag 2009-10-05
En iakttagelse och något jag nu har fått uppleva ett antal gånger, är att i Uganda så är inte tid ett lika ”viktigt” begrepp, jag börjar tro att det inte finns något land där man är lika nitisk med tid som i Sverige. När det händer något t ex bröllop eller en high school musikal, då är det ”all in” som gäller. Allt är lite för långt, mät med mitt svenska tålamod, nästa gång jag ska på ett event kommer jag att ta med mig matsäck. Den senaste upplevelsen i raden (som var lite för lång), var en konsert som vi var på i söndags. En av översättarna, Chris, bjöd med oss på. För att ge en bättre bild av hur ”lång(sam)” kvällen var förklarar jag den här i detalj, med risk för att för bli långtråkig. Först skulle vi träffa Chris kl. 18:00 på hans jobb, när vi kom dit (10 minuter tidiga så klart) så visade det sig att han inte var klar ännu så vi väntade först en timme på fotolabbet där han jobbar, sedan gick vi till där konsert var, köpte biljetter, gick och satt oss, väntade två timmar till på att konserten skulle börja, Klockan halv tio ungefär började konserten, sedan höll den på i minst 5 timmar vilket, gick hem vid ett-tiden och då hade inte ens det ”höjdpunkten” spelat ännu. Men hur som helst var det bra musik, en blandning mellan ragga, reagge, reggaeton och hiphop, eller nåt, har köpt två skivor. Tyvärr så spelas samma låtar över allt, känns som om det bara finns tre olika låtar så jag börjar bli lite smått trött på dem =).

Annars är det vardagslunk. Minaret-killen håller låda tre till fem gånger per dag, vi spelar hacky-sack i trädgården varannan kväll.

Har drabbats lite lätt av den ”akademiska sjukan”. Svårt att koppla bort skolan och i de mest vardagliga samtal vävs ”akademiska” ord och uttryck in. Väggen i matsalen (vi har faktiskt en matsal) är pryd med citat som innevånarna i huset sagt. Planen är den att vi jul ska det koras två vinnare, den med flest citat och den med bäst (klockrenast/knäppast) citat. För tillfället leder jag. Sara och Maria här ställt diagnosen att jag har ”prat-dyslexi”. Har aldrig varit medveten om att jag hoppar om ord/använder fel ord så ofta (förutom då det handlar om ordspråk). Själv tror jag att jag bara har för snabb koppling mellan hjärna och munnen =)

Det som vi annars roar oss med är att se beta av alla Sex and the City avsnitt…det behövs något med låg nivå av tankeverksamhet när man använder huvudet hela dagarna. Har även hittat ett bra promenadstråk runt Masaka (har börjat våga husets trygga vrår själva).

Vårt hus syns ovanför den stora vita byggnaden, som är hotellet där vi använder poolen. Det är helt underbart att promenera runt. Alla man möter är jättetrevliga och så får man träna sitt Luganda ordförråd.

Det som närmast står på det akademiska schemat nu är att vi nästa vecka ska börja samla in data till uppsatserna. Det känns lite nervöst. Ska göra 60 intervjuer på två veckor. Vi har fått varsin översättare och på måndag där det av. Regnkläder (regnperioden kommit gång på allvar nu), ett glatt humör och djungel vrål (att bjuda bönderna på) ska packas ner. Det ska bli kul men det är lite konstigt, på ett etiskt sätt, att jag som student från Sverige tar mig rätten att åka ut och ta bönders tid i anspråk för en uppsats. Det får en verkligen att vilja göra ett bra jobb och producera något som de kan ha användning av. Hoppas verkligen att det blir så i slutändan. Just nu är det lite svårt att se slutprodukten av allt det här =)

En diskussion går i graven på grund av bildbevis

Torsdag 2009-10-01
Jag kan nu meddela att jag har bildbevis som kan avsluta en diskussion som pågått i flera år. Kärnfrågan har varit; åt vilket håll ”vinklar” hundar tungan då de dricker, framåt (likt en slev) eller bakåt? På bilden nedan demonstrera Fanta hur det går till (hoppas det är tydligt nog)

Hundlogik är helt enkelt bakvänd. Nu kan jag stryka det från min ”ta-reda-på” lista. Tänkte ägna resten av detta inlägg åt flora och fauna i Uganda så här långt. Men insåg just att det inte finns så mycket intressant att skiva så här långt, hoppas verkligen att det kommer att bli mer intressant. Eller nu kanske jag var lite hård, har fått se både zebror och antiloper.

Och då och då är det apor på vårt tak. Dock inte helt uppskattat då vi har plåttak…och det kan misstas för åska eller inbrottstjuv. Annars består faunan framför allt av fåglar, det finns massa olika varianter. De flesta är väldigt vackra (bild ett och två) men sen finns det en som är väldigt obehaglig, trots att den har ett namn som i alla fall jag (och definitivt min mormor associerar med ett av glädjeämnena i livet), Marabou Storken. Den är stor, ca 2 meter hög då den promenerar kring, vilket den gör överallt och äter sopor. När den flyger så flyger den långt så man är rädd att den ska nudda en. Usch, det är ingen favorit. Gör en egen bedömning om den är värd namnet baserat på kortet nedan (gissa vilken).



Sedan så ska jag inte glömma våra alldeles egna ”mat- och sovklockor” . Varje morgon så vaknar man till getter, fjäderfäns och kossors morgon diskussioner om livet. Klockan sju varje kväll, lagom till då det är dags att laga middag, så kan vi lyssna till, speciellt kossornas, samtal om hur dagen har varit när de går förbi vårt hus på väg hem från ängen (som en gång tiden var tänkt att bli en golfbana) som ligger precis nedanför huset (bilden är tagen från vår trädgård). Oftast är det bara mysigt, tror jag kommer att sakna det, men ibland undrar man om det är något av djuren som vaknat på fel sidan eller har magknip, det kan vara ett väldigt liv på dem.

Oj, jag höll på att glömma husdjuren (förutom Fanta). De består av, spindlar (hoppande varianter, som gömmer sig på de mest udda ställena), ödlor (små söta geckos), myror (i olika storlekar, framför allt i köket om man städat dåligt) och kackerlackor (dock bara en stor så här långt, den orsakade dock ett mindre skrik från någon i huset). Dessa innevånare varken tillför något eller besvärar mig, så länge de inte är i min säng.

Det var i alla fall fauna så här långt, sparar floran till en annan gång.

Stor kram

Ps. annars är det bra, vardagen har infunnit sig. Allt är inte nytt och spännande längre men allt är bra. ”Jobbar” 8 timmar per dag och allt rullar på. Har fått träffa de som skall översätta åt oss då vi om en vecka åker ut i fält (ska bo där i två veckor) för att samla data till våra uppsatser, skriver mer om det i nästa inlägg. Ds

My name is Not Mzungu!

Lördag 26 sep
Ett litet kort inlägg om att inte ha samma hudfärg som de flesta andra. I Masaka när man promenerar längs huvudgatan hör man ungefär var annan meter; Mzunga! (!!), Hey Mzunga!, Bye Mzunga!

Mzunga betyder kort och gott 'vit människa' och det känns som att det för de flesta man träffar, speciellt barn, så är det de ser, en människa som ser annourlunda ut. När vi var ute och gjorde intervjuer i en by en timme utanför Masaka så var det barn som blev väldigt rädda för oss.

Lillen är ju livrädd för mig …Några av barnen hade aldrig sett en vit människa förut. Maria försökte ta i hand med några men de bara sprang iväg. Till sist fick hon ta i hand med några men då översatt vår chaufför för dem de skulle förvandlas till vita under natten efter som de rört en vit. Han skämtade men hälften av barnen sprang iväg livrädda.
Det är speciellt att aldrig kunna vara anonym och smälta in, även att bli dömd av sitt utseende. Många verkar tycka det är intressant och lite äldre barn är väldigt nyfikna och vill prata med en och träna sin engelska (de flesta barn som går i skolan lär sig engelska).


Det var allt för den här gången. Ha en trevlig helg!
Kram

tre ”field visits” och en ”storstadshelg” senare…

tisdag den 22 september 2009
Det är ett tag sedan jag skrev nu, har varit fullt upp, på ett bra sätt. Vi har hunnit med att vara ute i fält tre gånger till och intervjuat bönder. Det är helt underbart intressant, det är helt klart belöningen för att man suttit och läst om det hemma innan i böcker.

Sara, hennes översättare och en bonde som hon intervjuar. Det är en utmaning att genomföra en bra intervju med översättare, första gången försvann garanterat en hel del i översättningen men nu börjar jag lära känna översättarna och vad det är viktigt att tänka på före, under och efter. Jobbar även på att lära mig lite mer Luganda, köpte en lärobok i Kampala i helgen.

Vid ett av besöken, träffade vi bönder som var del av ett kooperativ som bland annat gjorde ananas och banan vin och detta fick vi smaka.

Det är kvinnan i bilden som är bonde och vi är på hennes banan plantage som hon tillverkar vin av, det är samma kvinna som jag intervjuade tidigare (se kort från vecka 2).

Det ska nu tilläggas att klockan var tre på eftermiddagen och ingen hade intagit någon föda sedan tidig morgon så alla blev mer eller mindre berusade. Den som framför allt blev berusad var mannen som guidade oss runt i byn, till olika bönder. Så, detta slutade med att vi promenerade runt i ca 2 timmar i byn, hälsade på en häxdoktor och fick se väldigt mycket banan plantage. Det var kanon kul =)

Nu till storstadshelgen, i fredags tog vi ledigt och åkte in till huvudstaden, Kampala och träffade Lisa och Matilda, två klasskompisar som också gör praktik här. Det blev en hel del shopping, framför allt mat. Det var fantastiskt roligt att gå runt i en riktig matvaruaffär, där det fanns ost, yoghurt och andra kryddor än chili, salt och peppar. Så det köpte vi med oss ett lager av.


Sara och Maria utanför köpcentret, de var väldigt tacksamma för att det fanns!

Vi hann även med att gå på teater och se en skolpjäs som en flickskola hade satt upp. Även det väldigt kul, den visade traditionella danser från olika delar av Uganda och handlade om flickors rätt till att gå i skolan.

Visst ser de glada ut, flickorna som får gå i skolan =). Det blev även en del restaurangbesök, fick äta etiopiskt för första gången, rekommenderar det stark, en del öl drickande och en natt ute med dansande till afrikansk musik. Vad mer kan man önska sig?! Men nu känns det skönt att vara tillbaka i Masaka där det är lugnt och skönt och där man inte kan göra av med så mycket pengar =). Nu ska jag gå och se till yoghurten som är i ugnen. Vi håller på att tillverka vår egen eftersom vi bara kunde få med oss ett paket tillbaka från Kampala och det inte finns att köpa här. Jag är väldigt spänd på hur det kommer gå, har ju aldrig gjort min egen yoghurt förut, någon annan som har som kan komma med tips?

Nästa vecka tänkte jag skriva lite om flora och fauna här i Uganda så här långt (Kerstin, vet att du väntar med spänning på det här) samt om nya mer eller mindre frivilliga matvanor. Låter det intressant?